”Jag tänker att kanske är allt, allt det som verkar så givet, så verkligt, i själva verket inget annat än en dröm, en saga som jag själv berättar, utan ord, men i bilder, där verkligheten är blott mörker och tystnad, ett tomt ingenting, där det enda som möjligtvis finns, trots allt, är något osynligt och ofattbart gåtfullt…något som gör att inget kan finnas som begränsar och att allt, precis allt, därför är möjligt.
Hur ska jag veta?
Det enda jag vet är att ingen egentligen vet.
Ingenting.
Inte på riktigt.”
© Björn Solum
