måndag 17 december 2018

Kramp

All denna väntan på orden levandegör min otålighet, gestaltas av olust och leda.
         Jag befarar att jag även denna natt inte får något skrivet.
         Likväl, trots min vånda, tar jag plats vid mitt skrivbord för att söka förmå mig själv att arbeta, men jag reser mig strax, oanat och bortom alla gängse tankar, för att klä ut mig i både mössa, rock och kängor. 
         Ensam går jag sedan min väg - för att åter avsides vanka...bara av och an - i en ordlös, bister midvinternatt …

© Björn Solum, december 2018

torsdag 9 augusti 2018

Frihetens behag.

"Jag upptäcker utan att förvånas att jag är helt avklädd, helt naken, helt bar. Jag känner mig ren, och underbart fri. Jag förstår, i en plötsligt insikt, att mitt skal, det som jag tycker har skyddat, i själva verket har kapslat in min skuld och min ångest och därför också har utgjort en begränsande barriär. Jag är äntligen fri från hindren av svåra men dunkla minnen, från sådant som bromsat, från det som har stoppat mig.
     En osynlig mur kan äntligen rivas."
© Björn Solum
(Ur Det Vita Snäckskalet av Björn Solum)

torsdag 12 april 2018

Tankar en morgon i april

”Jag tänker att kanske är allt, allt det som verkar så givet, så verkligt, i själva verket inget annat än en dröm, en saga som jag själv berättar, utan ord, men i bilder, där verkligheten är blott mörker och tystnad, ett tomt ingenting, där det enda som möjligtvis finns, trots allt, är något osynligt och ofattbart gåtfullt…något som gör att inget kan finnas som begränsar och att allt, precis allt, därför är möjligt. 
     Hur ska jag veta?
     Det enda jag vet är att ingen egentligen vet. 
     Ingenting. 
     Inte på riktigt.”

© Björn Solum

söndag 25 mars 2018

Jag har sett dig.

Det är djupet i din blick som gör dina ögon så sagolika…din oförfalskat öppna själ som gör ditt ansikte så tilltalande…dina drömmar din gestalt så oöverträffat unik…
Den milda vinden du själv andas gör ditt hår så levande, så vackert…
Och sanningen i ditt leende...dina läppar oemotståndliga…
Jag har sett dig.
Jag viskar…i hemlighet.
Du…just du…lockar mig.


© Björn Solum

måndag 19 mars 2018

Brand

En brand har rasat. Den är över nu.
     Sot och aska täcker min lustgård.
     Bland kullar och dungar är allt tyst, grått, öde…som vore allt…dött.
     En ensam sparv med svedda vingar tar likväl plats bland kala grenar.
     Ur dess strupe ljuder sturska toner.
     Som om inget, ingenting, skulle ha hänt.
© Björn Solum

söndag 18 mars 2018

Bubblan

Ur mina omedvetna tomrums djup har fötts en längtan som nu, 
när den fått liv av kärlek, likt en frigjord bubbla av luft ur havets bottenostoppbart stiger mot medvetandets sköra yta. 
Fylld av liv, av själsligt liv, 
kan den inte längre hindras från att växa sig stor, 
men bräcklig. 
Jag kan blott hoppas att den ej skall brista,
när den möter världen utanför.
© Björn Solum

Fallet

Inför din själs öppna fönster kommer jag att falla…
     Jag tillstår det.
     Till slut faller jag.
     Inte som stenen, den som faller tungt mot havets botten.
     Mer likt snäckskalet, vars fall är vacklande,
men likväl oförsonligt.
     Jag kommer att falla...äntligen.

© Björn Solum

lördag 17 mars 2018

Öppna ögon.

Jag ser din själ i dina öppna ögon.
     Den är ljuv...och...vacker.
     Och därav…du...så oresonligt oemotståndlig.
© Björn Solum

söndag 11 mars 2018

Selmapriset


Selmapriset är ett pris som delas ut till "årets bästa egenutgivna bok".
Jag och min bok Det Vita Snäckskalet har nominerats till årets pris.
Naturligtvis en stor ära för mig och en bekräftelse på att boken tas på allvar...
Läs mer här...
Ett signerat exemplar kan beställas här!