"Tänk om det som vi uppfattar som "verkligheten" egentligen inte finns. Tänk om det inte är så enkelt att du tror något först när du ser det, utan att det istället är på det viset att du ser något för att du tror det..."
För mig, påverkad av år av studier inom mer vetenskapliga ämnesområden och därför inbiten naturvetare, var det naturligtvis en häpnadsväckande läsning. Orden väckte onekligen tankar. Tankar som jag även tidigare hade haft och tilltalats av...men sedan avfört som just bara tankar.
Men tänk om...!?
Tänk om allt egentligen handlar om tro och för den delen därför även om tvivel. Att ingen verklig och renodlad sanning finns. Att allt som finns och som händer faktiskt bara skapas av tankar formade till drömmar och föreställningar inom oss själva.
Fascinerande. Javisst. Åtminstone för mig.
Även om det var länge sedan som jag läste de där få raderna, så har de levt kvar inom mig och liksom öppnat upp och påverkat min uppfattning om sådant som också finns, men som nödvändigtvis inte kan uppfattas av medvetandet.
Under hela mitt yrkesverksamma liv har jag haft lyckan att få arbeta mycket nära människor. Många är samtalen som jag har haft med mina patienter. Och jag har vid otaliga tillfällen fått ta del av andras djupa tankar om livet och dess mening och det som hör till, om döden och förstås om eventuella liv efter döden. Det har för mig blivit alltmer tydligt att sådana frågor engagerar praktiskt taget alla vuxna människor, men må så vara på många olika plan.
Utifrån dessa samtal har jag förstått att vi alla i djupet av vårt inre faktiskt har en egen uppfattning om hur världen, eller för den delen Universum, ser ut och fungerar. Litet hårddraget skulle jag vilja påstå att det tycks som om var och en av oss lever i sitt alldeles egna Universum. Förvisso i många fall snarlikt andras, men ändå olikt. Som skapar vi alla vår egen verklighet i och bland andras verkligheter. Vi bär på vår alldeles egna uppsättning trossatser eller för den delen "sanningar"...dock ofta gömda bakom "de vita skal" vars yttre är belagd med sådant som vi förväntas tro på.
Själv kan jag inte låta bli att fantisera om vad som pågår i det till synes tomma "ingenting" dit mitt medvetande inte räcker, till exempel under det tillstånd då jag sover djupt och förefaller borta för världen omkring mig. Då allt är mörkt, tomt och tyst och inget verkar finnas förutom mig själv, liksom svävande i en oändlig rymd som är redo att fyllas med mina alldeles egna sanningar och drömmar. Är det kanske där som min egen "verklighet" egentligen skapas?
Jag vet naturligtvis inte. För hur ska jag kunna veta? Men tanken känns spännande. Så spännande att jag tyckte att det kunde vara en spännande tråd för en berättelse.
Ur detta har min roman "Det Vita Snäckskalet" vuxit fram.
Jag gör naturligtvis inga som helst anspråk på att något som helst i boken skall vara sant. Det är mest spekulationer runt egna och andras erfarenheter som har satts samman till en roman. Jag berättar en historia. Inget annat.
Men flera veckor efter att boken var färdigskriven och publicerad upptäckte jag något intressant och spännande.
Under en kväll när jag slösurfade på internet dök det upp en artikel som direkt fångade mitt intresse. Den handlade om något som vi skulle kunna kalla för parallella Universum och parallella liv. När jag läste artikeln förstod jag plötsligt att det är precis det som historien i min bok också handlar om.
Du kan själv läsa artikeln genom att klicka här!
Och här hittar Du en intrervju med en författare som har tagit de här rönen och funderingarna till ytterligare en nivå. Klicka här!
Nu vill jag på inget sätt göra anspråk på att Det Vita Snäckskalet bara ska kunna tolkas på "mitt" sätt. Den kan säkert tolkas på många sätt. Och det står naturligtvis dig helt fritt att tolka den precis som du själv vill. Precis som det står dig helt fritt att tro på precis vad du vill. För, precis som jag skriver någonstans i boken, så finns det egentligen inget som kan betraktas som helt sant. I varje fall inte på riktigt. Allt är egentligen bara tro. Och för den delen också tvivel. Tror vi på något, så tvivlar vi på annat. Och tvivlar vi på något så tror vi bara på något annat. Det är, med handen på hjärtat, på så vis som vi bygger upp våra "sanningar", vårt sätt att "tolka" verkligheten. Och varför då inte välja att tro på det vi själva väljer, och varför då inte på sådant som gör att vi känner oss väl till mods?Det är väl trots allt bara så, som vår egen lycka kan formas...
Så till dig som redan har läst Det Vita Snäckskalet OCH till dig som står i begrepp att göra det; läs gärna boken en gång till, den här gången med ovanstående i bakhuvudet.
Jag önskar dig en spännande läsning.
Du kan provläsa ett par kapitel här: smakprov.se
Boken kan köpas här: bokus.se
Varmt från,
Björn Solum
