Ur "Vargen".

"... 
Vargen kunde plötsligt inte förmå sig att sitta stilla längre. Han trampade otåligt några gånger med sina kraftiga framtassar mot klippan, som han satt på. Och strax, helt utan tankar på varför, det var väl som sagt bara självklart för honom att följa sin starka längtan, så reste han på sig och tog några försiktiga steg nerför branten. Redan på väg, han såg sig inte ens om och tillbaka, fortsatte han sedan helt utan möjlig reträtt bara nerför den branta bergssidan. När han nådde botten av dalsänkan satte han av i fullt språng norrut. Inget fanns som skulle ha kunnat hålla honom tillbaka, än mindre ha kunnat stoppa honom.
Hans längtan var äntligen fri och därför ostoppbar.
Vandringen mot norr hade fått sin oundvikliga början.
..."

Ur "Vargen" av Björn Solum
© Björn Solum 2017