söndag 31 maj 2020

RAPPORT OM LIVET UNDER DEN SPANSKA KARANTÄNEN. Dag 64.

Dag 64 (Söndag 31-05-2020)


En fråga som jag, och många med mig, kanske även du som läser det här, ställer sig är; hur kommer det att bli när allt det här med Coronaviruset är över? Hur kommer det att bli…när livet åter är gott att leva?
Här i Spanien talar man ju från den spanska regeringens sida om ”una nueva normalidad”, en ny normalitet… Vad nu det kan innebära vet vi övriga dödliga ingenting än så länge. Frågan är väl om någon egentligen vet. O inte vi medborgare vet, vet regeringen? 
Min slutsats är att det måste bli vi, vi som lever i det här landet, som måste forma livet tillsammans så att det än en gång blir gott att leva.

Och allt vi som enskilda kan göra är att vända oss till oss själva. Kanske borde vi fråga oss; har jag lärt mig något av den här tiden? Finns det något jag kan ta med mig av erfarenheter för att göra det här landet en än bättre plats att vara på? Kommer jag att ha förändrats? Kommer jag att vara en bättre människa när allt det här är över och jag känner att jag lever gott igen?

Jag är medveten om att jag kanske utmanar med ovanstående frågor. Ta inte illa upp. Det är väl menat.

Om du tänker på det…så har varje viktig förändring av dig själv, ditt liv, varje förändring värd namnet och som sedan har fört dig fram till den du är idag, föregåtts av en tid av kris i dit liv.
Så länge vi lever gott så påbörjar vi ogärna en förändring. Och varför skulle vi göra det? Vår livsresa har kanske ändå inte nått fram till målet. Kanske har vi ännu saker att fullborda. Och kanske behövs en förändring för att vi ska nå dit.
Ofta är vi rädda för krisen.
När vi istället borde vara rädda för stagnationen, för att inte utvecklas.

Så vem vill du vara när livet åter blir gott att leva?

Dolly Parton för besjunga den frågeställningen.

Vi hörs i morrn…
Björn


lördag 30 maj 2020

RAPPORT OM LIVET UNDER DEN SPANSKA KARANTÄNEN. Dag 63

Dag 63 (Lördag 30-05-2020)

Det senast dygnets siffror och kurvor här i Málagaprovinsen visar att det nu är ungefär dubbelt så många som tillfrisknar från att ha befunnits smittade av Coronaviruset än som smittas. Skönt besked naturligtvis, vilket innebär att det nu är mycket svårt att smittas här. Skönt besked förstås för framförallt turistbranschen som har lidit svårt under den här karantänstiden.

Redan nu på måndag kommer det att vara tillåtet med sol och bad på stränderna, då hela provinsen går in i fas 2 i nedtrappningen av karantänsrestriktionerna. Ännu ett underbart besked, då det verkligen börjar på att bli hett under solen. 
Så gissa vem som kommer att kasta sig i böljan det blå under måndagen…

Överhuvudtaget börjar människorna här att åter skaka liv i sina karantänströtta kroppar. Det är mer folk ute på gator och torg, borden vid barernas uteserveringar fylls snabbt på och skratten skaller när törstiga och torra struppar åter väts av öl och sommardrinkar.

På måndag tas även tidsrestriktionerna för motionsaktiviterna bort och vi kommer att kunna röra oss ute praktiskt taget obegränsat. 

Det flyter på med andra ord. 

Vi hörs i morrn…
Björn

fredag 29 maj 2020

RAPPORT OM LIVET UNDER DEN SPANSKA KARANTÄNEN. Dag 62.

Dag 62 (Fredag 29-05-2020)


När jag tänker på livet och dess skiftningar brukar jag ibland föreställa mig livet som en målning. I något som kan målas i färger och motiv som jag själv väljer. 
Här i Spanien närmar vi oss nu slutet på den här krisen. Alla kurvor pekar brant nedåt och karantänsrestriktionerna lättas mer och mer. Den bistra vintern ligger bakom oss och förefaller avlägsen och liknar mer och mer bara ett suddigt och till och med svart-vitt minne från en tid som var. Som något som försvinner i dimma bakom oss. Framför oss anar vi ljuset och med det färgerna.
Som står vi nu med penslarna beredda inför en ny, vit och ännu omålad målarduk. 

Frågan är vad tavlan kommer att innehålla. Hur den kommer att se ut. Vilka färger och motiv vi kommer att välja.
Kommer den att innehålla minnen från det som var? Skarpa kontraster målade blott i svart och vitt? Mörka färger? 
Eller nöjer vi med att ta med de lärdomar som vi gjort? Väljer vi runda och mjuka linjer? Ljusa och ljuva färger?
Kommer tavlan att bli en inspirerande framtidsbild?
Eller förblir minnena från den svåra tiden framträdande även i framtiden?

Det är nog dags att vi alla till mans gör oss beredda på att snart är det dags att spänna upp våra egna dukar och dra de första darrande penseldragen över våra alldeles egna målardukar. För det är vad vi kan göra. Vår värld är en värld av världar. Din värld är ingen annans precis lik.
Så måla din egen tavla, så som du vill ha den. Skapa den framtid som du vill se. Häng sedan upp tavlan någonstans i ljuset, på en plats där alla som vill kan få se den.
Gör dig beredd. Det är dags nu. Framtiden, ja det är det som händer och sker från och med nu i det här ögonblicket.

Gör dig beredd! Get ready! Kaz Hawkins sjunger i dagens musikvideo.

Vi hörs i morrn…
Björn

torsdag 28 maj 2020

RAPPORT OM LIVET UNDER DEN SPANSKA KARANTÄNEN. Dag 61

Dag 61 (Torsdag 28-05-2020)


Den första tiden efter att vi här i Spanien gick in i karantän och landet försattes i ett slags undantagstillstånd, så talades det om att vad vi hade framför oss, var ett krig. Kriget mot viruset.
Om det var för att motivera befolkningen inför vad som komma skulle, eller om det mest var ett sätt för politiker och myndigheter att motivera sig själva, låter jag stå osagt. Men krig var vad det kallades för i alla fall. Och här i Spanien, när det var som värst, så patrullerade militärfordon gatorna för att säkerställa att folk höll sig borta från gator och torg.
Att vi har befunnit oss i krig låter ju ganska dramatiskt. Men på sätt och vis har det ju varit så. Ett krig mot ett osynligt och obestämbart virus. Det skulle lika gärna ha kunnat vara ett krig mot ett monster eller mot utomjordingar skapade av, och ur, vår egen fantasi. 
Eller, huvaligen hemska tanke, mot ett illasinnat land…
Undantagstillstånd skulle ha rått i landet. Allt hade varit upp och ned. Och dödsoffrens antal hade skenat på minst samma vis. Panik hade varit vardag och affärerna tömts så till den milda grad att ransonering hade behövts.
Själv var jag värnpliktig på den gamla goda tiden. Nåja, på den tiden då krig var krig mellan soldater med vapen i hand. Nu för tiden förs krig på många olika sätt. Inte minst i det fördolda och förutan att vapen används mer än som avskräckande hot. Syftet med krig är, om det så förs med vapen i hand eller på andra vis, att underordna sig andra, är det så andra länder, andra befolkningsgrupper eller andra religionsutövare.
Tanken svindlar förstås - men tänk om…? 

Sett hur utvecklingen har varit sedan det fösta utbrottet av viruset, så ligger tanken på att det faktiskt är ett krig vi bevittnar inte långt borta. En hel värld, förutom då de länder som tidigt fick kontroll över smittspridningen, fick panik. Ekonomier slogs över ända, hela länder paralyserades, människor levde i rädsla och fick föga gjort. Rädsla fortsätter att spridas och lär så fortsätta under lång tid framöver. Och rädda människor, så också rädda nationer, är lätta att manipulera. 
Vem vet?
Ingen förstås. Och inte lär någon kliva fram och säga hela sanningen heller.
Själv har jag tyckt att hela den här historien med virusets uppkomst, dess relativa farlighet, paniken som spritts över gränserna, den ekonomiska kris som den inte nödvändigtvis borde ha men ändå har skapat, praktiskt taget allt runt det här viruset, var skumt redan när de första rapporterna kom.
Jag vet inte varför, jag har förstås inte hela bilden klar för mig, men skumt har det känts. Redan från första början.

Jag hoppas att jag är helt fel ute i mina spekulationer.

Vi hörs i morrn…
Björn

onsdag 27 maj 2020

RAPPORT OM LIVET UNDER DEN SPANSKA KARANTÄNEN. Dag 60.

Dag 60 (Onsdag 27-05-2020)


Det kan vara intressant att titta på hur olikt olika människor har genomlevt den här perioden med karantän och instängdhet. Jag behöver bara se mig omkring och prata med människor i området där jag själv bor för att inse att även om vi har genomlevt samma karantän, så har livet sett mycket olika ut för olika människor.
Många har av olika anledningar inte varit på jobbet under hela den här tiden. Andra har jobbat hemifrån. Andra hade inget jobb ens när krisen började.
Vissa har ägnat sig mer åt fysiska aktiviteter än innan. Andra mindre.
Och några har praktiskt taget sovit sig igenom de här månaderna.

Och kanske hade det varit en bra idé. Det att sova sig igenom krisen. Att helt enkelt bara be någon att väcka en när allt en gång för alla är över. Kanske hade det varit ett bra sätt att radera alla dessa dagar och istället sova gott med ljuva drömmar…för att sedan vakna och allt rullar på som vanligt. Kanske fråga någon - ”har det hänt nåt nytt…?”

Nåja, de flesta av oss vill nog ändå leva när vi nu ändå är vid liv. Själv har jag kunnat hålla jobbet vid liv under praktiskt taget hela den här tiden. Och även om antalet patienter som jag har haft har varit långt under vad jag normalt skulle ha haft, så har jag åtminstone kunnat hålla näsan ovan vattenytan. Och sakta men säkert, så börjar mina patienter nu komma tillbaka. Något som jag förstås är tacksam för. Det börjar så smått kännas, åtminstone litet grand, som normalt igen.

Hade jag varit ung och oberoende, med ungdomens bekymmerslöshet och tagit ansvaret med en klackspark, så hade jag kanske valt sömnen och drömmarna ändå. Vem vet. 
Just nu vet jag i alla fall att jag har genomlevt den värsta krisen och gjort en del nyttiga erfarenheter och insikter.
Det tänker jag förhålla mig tacksam inför.

Vi hörs i morrn…
Björn

tisdag 26 maj 2020

RAPPORT OM LIVET UNDER DEN SPANSKA KARANTÄNEN. Dag 59.

Dag 59 (Tisdag 26-05-2020)


Att jag gillar frihet har du nog förstått vid det här laget. Även att jag gillar havet. 
Frihet och hav, för mig hänger de båda ihop. Det är något som jag har känt sedan barnsben. Redan då såg jag ut över det öppna havet och fylldes av omtumlande frihetskänslor. Att det jag kände var doften av frihet, förstod jag kanske inte då. Åtminstone förstod jag inte att sätta ord på känslan. Att jag kände mig väl, att jag blev lycklig, glad och rofylld på samma gång förstod jag i varje fall.

Min kärlek till havet har följt mig sedan dess. Och, med åren som jag bott vid randen av havet, fördjupats. Havet är vad jag söker när jag känner att jag behöver lossa mina bojor, göra mig fri, fri från bekymmer, fri från oro, fri från tvång och plikter.

För mig doftar havet av frihet. Dess horisont som ger en illusion av oändlighet. Dess ständiga rörelser som berättar om dess eviga liv. Äventyren som väntar under dess yta. 
Jag upplever havet som en nära vän. En vän som väcker lustfyllda drömmar. Drömmar om äventyr. Om seglatser, om upptäcktsresor långt bortom den gäckande horisonten. För mig, en vän som alltid lyssnar och aldrig sviker.
Havet, det som rullar runt. Runt. Och runt igen. Förutan början. Och förutan slut. För evigt i mitt hjärta. För alltid väntande. Ständigt välkomnande.
Havet!

Vi hörs i morrn…
Björn

måndag 25 maj 2020

RAPPORT OM LIVET UNDER DEN SPANSKA KARANTÄNEN. Dag 58.

Dag 58 (Måndag 25-05-2020)


Här i Màlagaprovinsen har vi från igår till idag inte haft ett enda bekräftat fall av nya Coronasmittade. Heller ingen avliden i sviterna av Covid-19. Antalet som ligger inlagda på sjukhus med sjukdomen sjunker. Och antalet tillfrisknade ökar ständigt.
Det ser bra ut med andra ord.
Ändå fylls fortfarande tidningssidorna med nya rön om smittan, om nya faror som hotar i virusets spår, rapporter om låg immunitet, hotbilder om tänkbara smittrekyler under nedtrappningen, osv.,osv…
Alltihop spekulationer förstås. Och ännu värre…det är tydligt att man vill fortsätta att skrämmas.

Och som om det inte vore nog så har diskussionen om klimatet och luftföroreningarnas inverkan på samma klimat tagit fart igen. Massor av skräckscenarios där också förstås. Sen förstås så har vi skjutningarna i gamla hederliga Sverige. Det förefaller bli fler och fler av dem också. Ekonomin och dess problem orkar jag inte ens berätta om…
Tror verkligen någon på att skrämsel är den rätta medicinen för att få oss medborgare att förändra oss själva och det sätt vi lever på?
Är det inte istället så att för mycket rädsla under för lång tid skapar både ångest och panik? Och därför dåligt övervägda beslut?

Det är klart att vi ska ha respekt för viruset och för vad det kan ställa till med. Likaså för vad otyglade utsläpp kan ställa till med för vår gemensamma planet.
Men respekt är väl för hundra gubbar ändå inte samma sak som att vara rädd för något.

Vi kan vara rädda och ändå hålla oss vid liv. Däremot kan vi inte leva om vi ständigt är rädda.
Det får vara nog nu. Nog med spekulationer om tänkbara negativa scenarios. Både från de som kallar sig experter och från obetänksamma journalister. Nog.
Det är vår rättighet att få leva våra liv utan att tvingas bli skrämda hela tiden. 
I dagens musikvideo låter jag Katie Meluha besjunga det här.

Vi hörs i morrn…
Björn