lördag 28 november 2015

Det Vita Snäckskalet

..Ovanpå pollaren ligger ett vitt och oskadat snäckskal. Inkilat under har någon placerat en ihopvikt papperslapp. Det står något på lappen. Jag ögnar förstrött igenom det som skrivits och utan att tänka på varför, bortom medvetandet, så stoppar jag både snäckskalet och papperslappen i rockfickan...



onsdag 18 november 2015

Tro, hopp och kärlek.

Jag drömmer om en strand, en bländande vit, med ett glittrande hav utanför, som får mina ögon att öppnas.
Med tårfyllda ögon ska jag njuta, låta fylla min själ, med minnet av en värld fylld av tro, hopp och kärlek.

måndag 16 november 2015

Spännande början?

Mörkt. Tyst. Och tomt. Just så måste det ha varit, innan allt en gång började. Innan något fanns överhuvudtaget. Med något som först inte var något alls. Med ingenting...
Låter det som en spännande början?

Svårbesvarad fråga i höstrusket...

Är ett slut egentligen en början på något annat? Eller en början egentligen en fortsättning på något som tagit slut?
Ing­en vet. Och ing­en förstår. In­te på riktigt.
Det går visst ba­ra runt. Runt. Och runt igen.
Som en evighetsmaskin.

fredag 13 november 2015

När kärlek förbyts i hat.

"Från havet kommer något skummande och stort, som vore det en vägg av vatten, rusande emot mig. 
Innan jag ohjälpligt sugs med av de enorma vattenmassorna, hör jag skräckslagna skrik. De tystnar först när jag förstår att det är jag själv som skriker.
Jag försvinner i ett kaos av forsande vatten. Som faller jag, helt bortom kontroll och redbarhet, utför ett rasande vattenfall. 
Plötsligt blir min värld och verklighet helt mörk, helt tyst. Och helt tom.
Det som fanns, har försvunnit." 

Mina tankar går i första hand till de anhöriga till offren för massakrerna i Paris.
Men jag tänker också på oss andra. Det är nog inte bara jag som upplever det som har skett, som att vi har sköljts över av en förödande jättevåg. I ett slag har trygghet förbytts i rädsla, ljus i mörker, glädje i sorg och tro i tvivel. Och värst av allt - att kärlek har förbytts i hat.
Slagbjörnen, däremot, är inte nådig i sin vrede. (klicka på länken för att läsa hans vilda kommentar...)

redo för nya drömmar








Jag bara går min väg. Jag vänder mig inte ens om och ser mig tillbaka. Jag bär inget med mig. Inte ens kläder att skyla mig med. Jag har min längtan. Det räcker. När det öppna och eviga havet breder ut sig framför mig och det jag ser är en ocean av oanade möjligheter ligga öppen, så förstår jag att jag äntligen går längs en väg som jag själv väljer. Jag är på väg. Jag har börjat på nytt.
Mina tankar är rena och redo för nya drömmar.

Samling vid pumpen.

Vad skriver man egentligen om, om man inte har något att skriva om....?
Inget naturligtvis.
"Inget."
Jag tycker att det är ett spännande ord. Ett ord fyllt av hemligheter. Det finns ju egentligen inget som skulle kunna kallas för inget. Tvärtom rymmer det som vi tror är tomt och utan något, "inget", allt det som vi bestämt påstår inte finns, men som naturligtvis finns ändå.
Jag har förresten en blogg som heter just ..om inget...
Besök den här: http://ominget.blogspot.com

När nu andan och skrivlusten ändå infinner sig och jag tycker att jag har något att skiva om, så har jag några andra bloggar också. Besök dem också om du vill...och törs.
http://slagbjornen.blogspot.com
http://teddybjornen.blogspot.com
http://historietten.blogspot.com