"Från havet kommer något skummande och stort, som vore det en vägg av vatten, rusande emot mig. Innan jag ohjälpligt sugs med av de enorma vattenmassorna, hör jag skräckslagna skrik. De tystnar först när jag förstår att det är jag själv som skriker.
Jag försvinner i ett kaos av forsande vatten. Som faller jag, helt bortom kontroll och redbarhet, utför ett rasande vattenfall.
Plötsligt blir min värld och verklighet helt mörk, helt tyst. Och helt tom.
Det som fanns, har försvunnit."
Mina tankar går i första hand till de anhöriga till offren för massakrerna i Paris.
Men jag tänker också på oss andra. Det är nog inte bara jag som upplever det som har skett, som att vi har sköljts över av en förödande jättevåg. I ett slag har trygghet förbytts i rädsla, ljus i mörker, glädje i sorg och tro i tvivel. Och värst av allt - att kärlek har förbytts i hat.
Slagbjörnen, däremot, är inte nådig i sin vrede. (klicka på länken för att läsa hans vilda kommentar...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar