Dag 64 (Söndag 31-05-2020)
En fråga som jag, och många med mig, kanske även du som läser det här, ställer sig är; hur kommer det att bli när allt det här med Coronaviruset är över? Hur kommer det att bli…när livet åter är gott att leva?
Här i Spanien talar man ju från den spanska regeringens sida om ”una nueva normalidad”, en ny normalitet… Vad nu det kan innebära vet vi övriga dödliga ingenting än så länge. Frågan är väl om någon egentligen vet. Om inte vi medborgare vet, vet regeringen...?
Min slutsats är att det måste bli vi, vi som lever i det här landet, som måste forma livet tillsammans så att det än en gång blir gott att leva.
Och allt vi som enskilda kan göra är att vända oss till oss själva. Kanske borde vi fråga oss; har jag lärt mig något av den här tiden? Finns det något jag kan ta med mig av erfarenheter för att göra det här landet en än bättre plats att vara på? Kommer jag att ha förändrats? Kommer jag att vara en bättre människa när allt det här är över och jag känner att jag lever gott igen?
Jag är medveten om att jag kanske utmanar med ovanstående frågor. Ta inte illa upp. Det är väl menat.
Om du tänker på det…så har varje viktig förändring av dig själv, ditt liv, varje förändring värd namnet och som sedan har fört dig fram till den du är idag, föregåtts av en tid av kris i dit liv.
Så länge vi lever gott så påbörjar vi ogärna en förändring. Och varför skulle vi göra det?
Men vår livsresa har kanske ändå inte nått fram till målet. Kanske har vi ännu saker att fullborda. Och kanske behövs en förändring, en utveckling, för att vi ska nå dit.
Men vår livsresa har kanske ändå inte nått fram till målet. Kanske har vi ännu saker att fullborda. Och kanske behövs en förändring, en utveckling, för att vi ska nå dit.
Ofta är vi rädda för krisen.
När vi istället borde vara rädda för stagnationen, för att inte längre utvecklas.
Så vem vill du vara när livet åter blir gott att leva?
Dolly Parton för besjunga den frågeställningen.
Vi hörs i morrn…
Björn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar