Dag 59 (Tisdag 26-05-2020)
Att jag gillar frihet har du nog förstått vid det här laget. Även att jag gillar havet.
Frihet och hav, för mig hänger de båda ihop. Det är något som jag har känt sedan barnsben. Redan då såg jag ut över det öppna havet och fylldes av omtumlande frihetskänslor. Att det jag kände var doften av frihet, förstod jag kanske inte då. Åtminstone förstod jag inte att sätta ord på känslan. Att jag kände mig väl, att jag blev lycklig, glad och rofylld på samma gång förstod jag i varje fall.
Min kärlek till havet har följt mig sedan dess. Och, med åren som jag bott vid randen av havet, fördjupats. Havet är vad jag söker när jag känner att jag behöver lossa mina bojor, göra mig fri, fri från bekymmer, fri från oro, fri från tvång och plikter.
För mig doftar havet av frihet. Dess horisont som ger en illusion av oändlighet. Dess ständiga rörelser som berättar om dess eviga liv. Äventyren som väntar under dess yta.
Jag upplever havet som en nära vän. En vän som väcker lustfyllda drömmar. Drömmar om äventyr. Om seglatser, om upptäcktsresor långt bortom den gäckande horisonten. För mig, en vän som alltid lyssnar och aldrig sviker.
Havet, det som rullar runt. Runt. Och runt igen. Förutan början. Och förutan slut. För evigt i mitt hjärta. För alltid väntande. Ständigt välkomnande.
Havet!
Vi hörs i morrn…
Björn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar