Dag 45 (Tisdag 12-05-2020)
Jag har förmånen att få bo i ett paradis. Jag har sedan jag kom hit den första dagen alltid tyckt så. Klimatet är det bästa i Europa. Det är en internationell miljö med en blandning av människor från olika kulturer som gör tillvaron spännande och omväxlande på alla möjliga vis. Närheten till havet och stränderna gör för det mesta livet enkelt och behagligt. Stadsbilden med en mjuk blandning av gammalt och nytt gör kvarteren både vackra och bekväma och folklivet uppsluppet och genuint.
Just nu, mitt i tider av karantän, rädsla och kaos kan det ibland vara svårt att hitta det där paradiset. Det mesta tycks klätt i en grå och trist dimma likt den som ibland sveper in i kalla sjok från havet.
Jag vet att paradiset fortfarande finns där bakom dimman, men nu var det sannerligen länge sedan jag såg det. Gatorna är tömda. Det en gång så uppsluppna gatulivet har ersatts av en och annan skyndande med ansiktet täckt av skyddsmask och som rusar med huvudet nerböjt och handskar på händerna. Inga möten i gathörnen, inget sorl, ingen musik. Ingenting.
Vart tog mitt paradis vägen?
Må det avtäckas snart igen, innan vi har glömt hur det var och hur det såg ut…hur det borde vara.
Vi hörs i morrn…
Björn
Det är som det är, men inte som det ska....
SvaraRadera