RAPPORT OM LIVET UNDER DEN SPANSKA KARANTÄNEN. Dag 61

Dag 61 (Torsdag 28-05-2020)

Den första tiden efter att vi här i Spanien gick in i karantän och landet försattes i ett slags undantagstillstånd, så talades det om att vad vi hade framför oss, var ett krig. Kriget mot viruset.

Om det var för att motivera befolkningen inför vad som komma skulle, eller om det mest var ett sätt för politiker och myndigheter att motivera sig själva, låter jag stå osagt. Men krig var vad det kallades för i alla fall. Och här i Spanien, när det var som värst, så patrullerade militärfordon gatorna för att säkerställa att folk höll sig borta från gator och torg.

Att vi har befunnit oss i krig låter ju ganska dramatiskt. Men på sätt och vis har det ju varit så. Ett krig mot ett osynligt och obestämbart virus. Det skulle lika gärna ha kunnat vara ett krig mot ett monster eller mot utomjordingar skapade av, och ur, vår egen fantasi. 

Eller, huvaligen hemska tanke, mot ett illasinnat land…

Undantagstillstånd skulle ha rått i landet. Allt hade varit upp och ned. Och dödsoffrens antal hade skenat på minst samma vis. Panik hade varit vardag och affärerna tömts så till den milda grad att ransonering hade behövts.

Själv var jag värnpliktig på den gamla goda tiden. Nåja, på den tiden då krig var krig mellan soldater med vapen i hand. Nu för tiden förs krig på många olika sätt. Inte minst i det fördolda och förutan att vapen används mer än som avskräckande hot. Syftet med krig är, om det så förs med vapen i hand eller på andra vis, att underordna sig andra, är det så andra länder, andra befolkningsgrupper eller andra religionsutövare.

Tanken svindlar förstås - men tänk om…? 

Sett hur utvecklingen har varit sedan det fösta utbrottet av viruset, så ligger tanken på att det faktiskt är ett krig vi bevittnar inte långt borta. En hel värld, förutom då de länder som tidigt fick kontroll över smittspridningen, fick panik. Ekonomier slogs över ända, hela länder paralyserades, människor levde i rädsla och fick föga gjort. Rädsla fortsätter att spridas och lär så fortsätta under lång tid framöver. Och rädda människor, så också rädda nationer, är lätta att manipulera. 

Vem vet?

Ingen förstås. Och inte lär någon kliva fram och säga hela sanningen heller.

Själv har jag tyckt att hela den här historien med virusets uppkomst, dess relativa farlighet, paniken som spritts över gränserna, den ekonomiska kris som den inte nödvändigtvis borde ha men ändå har skapat, praktiskt taget allt runt det här viruset, var skumt redan när de första rapporterna kom.

Jag vet inte varför, jag har förstås inte hela bilden klar för mig, men skumt har det känts. Redan från första början.

Jag hoppas att jag är helt fel ute i mina spekulationer.

Vi hörs i morrn…

Björn