Dag 50 (Söndag den syttende mai 2020)
Solum, mitt efternamn, är norskt. Min sedan många år framlidne far kom till Sverige i slutet på april 1940. Han var krigsflykting och stannade, med några års avbrott för arbete med återuppbyggnaden av Norge, kvar i Sverige även efter krigsslutet. Han var alltså norsk och därav kommer mitt norska efternamn.
Under min uppväxt så betraktades jag av mina svenska kompisar som norsk och bland mina norska vänner som svensk. Jag är med andra ord både halvt svensk och halvt norsk. Nu för tiden vet jag inte vad jag skulle kallas, då jag har bott mer än halva livet i Spanien… Strunt samma förresten, jag är den jag är och sedan får det vara bra nog med det.
Idag är det hursomhelst Norges nationaldag, den syttende mai. Och den del av mig som får betraktas som norsk firar därför denna dag.
Jag vill därför passa på tillfället att ”gratulere mine norske venner med dette aarets syttende mai”. Gratulerer med dagen!
Här hos oss i Spanien löper karantänen sakta mot sitt slut. Som jag redan skrivit om, så har vi nu på allvar påbörjat nedtrappningen tillbaka till det liv som vi var vana vid innan. Så här pass långt in krisen och dess efterverkningar, och visa av den erfarenhet som vi tvingats genomleva, så kan vi nog nu konstatera att mycket kommer att vara förändrat när krisen helt och fullt är över. Så livet, så som vi minns det från innan, kommer vi nog att få vänta länge på. Därmed inte sagt att allt kommer att vara sämre. Jag hoppas innerligt att vi kan skapa en värld och ett liv tillsammans som till och med kanske känns ännu bättre än vad det var innan. Kanske har krisen, kaoset, rädslan, förvirringen gett oss möjlighet att bli än mer medvetna om de mer subtila värden som hela tiden finns runt omkring oss, men som gärna har fallit bort ur våra medvetanden när stress och jäkt och kapplöpning om tid och resurser har präglat tillvaron. Kanske, trots allt, har krisen fått oss att uppskatta vänskap, samarbete och omtanke mer än vad vi gjorde innan. Kanske har den till och med lärt oss att kärlek inte bara är en känsla utan i allra högsta grad något som vi gör för varandra. Har vi det, så tror åtminstone jag att vi kommer att gå ordentligt stärkta ur det här.
Syttende mai ja, det kan vi väl fira tillsammans allihop, svensk som norsk eller vad som helst. Dagens musikvideo får bli en hyllning till ett av mina hemländer. Njut av den.
Vi hörs i morrn…
Björn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar