Dag 60 (Onsdag 27-05-2020)
Det kan vara intressant att titta på hur olikt olika människor har genomlevt den här perioden med karantän och instängdhet. Jag behöver bara se mig omkring och prata med människor i området där jag själv bor för att inse att även om vi har genomlevt samma karantän, så har livet sett mycket olika ut för olika människor.
Många har av olika anledningar inte varit på jobbet under hela den här tiden. Andra har jobbat hemifrån. Andra hade inget jobb ens när krisen började.
Vissa har ägnat sig mer åt fysiska aktiviteter än innan. Andra mindre.
Och några har praktiskt taget sovit sig igenom de här månaderna.
Och kanske hade det varit en bra idé. Det att sova sig igenom krisen. Att helt enkelt bara be någon att väcka en när allt en gång för alla är över. Kanske hade det varit ett bra sätt att radera alla dessa dagar och istället sova gott med ljuva drömmar…för att sedan vakna och allt rullar på som vanligt. Kanske fråga någon - ”har det hänt nåt nytt…?”
Nåja, de flesta av oss vill nog ändå leva när vi nu ändå är vid liv. Själv har jag kunnat hålla jobbet vid liv under praktiskt taget hela den här tiden. Och även om antalet patienter som jag har haft har varit långt under vad jag normalt skulle ha haft, så har jag åtminstone kunnat hålla näsan ovan vattenytan. Och sakta men säkert, så börjar mina patienter nu komma tillbaka. Något som jag förstås är tacksam för. Det börjar så smått kännas, åtminstone litet grand, som normalt igen.
Hade jag varit ung och oberoende, med ungdomens bekymmerslöshet och tagit ansvaret med en klackspark, så hade jag kanske valt sömnen och drömmarna ändå. Vem vet.
Just nu vet jag i alla fall att jag har genomlevt den värsta krisen och gjort en del nyttiga erfarenheter och insikter.
Det tänker jag förhålla mig tacksam inför.
Vi hörs i morrn…
Björn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar