Dag 55 (Fredag 22-05-2020)
I höst, när vi alla hoppas att den här Corona-mardrömmen är över, så kommer det att ha förflutit trettiotre år sedan jag sålde av allt som jag ägde, packade två väskor med kläder, köpte en enkelbiljett, tog farväl av mor och far, syskon, släkt och gamla polare och satte mig på en GDG-buss som skulle ta mig hela vägen hit ner till Marbella. Ett avgörande steg under min livsvandring. Ett steg som jag förstås inte visste vart det skulle leda mig. Men ett steg som jag i djupet av min själ kände att jag både ville och måste ta.
Trettiotre år. Det är mer än halva livet. Många vågor har slagit emot stränderna här sedan dess. Mycket har förstås hänt. Det har varit ups and downs, precis som det förstås alltid är under en livsresa.
Har jag då någon gång ångrat mitt beslut?
Nej. Aldrig. Inte ens för en enda liten sekund.
Jag fann det jag sökte här. Jag fann solen och värmen. Jag fann det fria livet, där vad som räknades bara var min egen insats. Det jag gjorde och visade av mig själv. Här tilläts jag att tänka själv, så även med hjärtat.
Jag lärde mig att min frihet, den som är sann, bara finns i tilltron till mig själv.
Mycket har förstås hänt sedan dess. Inte minst med Marbella. Med miljön, med livet här, med Spanien, med människorna som lever här, med mig själv.
Marbella förknippas ofta med glamour, med lyx, med rikedomar, med ett liv i sus och dus. För oss som lever här är Marbella så mycket mer.
Bakom de glassiga kulisserna finns fortfarande de livslånga vänskapsbanden, gemenskapen mellan människor från Jordens alla hörn, de historiska banden, den sanna glädjen och leendena från människor som möts. Här finns havet med alla sina möjligheter, bergen med sina vyer.
Här finns kärleken till livet och till Världen.
Just idag hade jag möjlighet att göra en liten rundtur genom stan, genom min hemstad. En stad där livet fortfarande går vidare, ty inget annat kan ske i en stad där kärleken till livet är så uppenbar som här. En stad som just nu förärats en sol som brinner från en molnfri och klarblå himmel och ett varmt hav som ligger spegelblankt i bukten här utanför.
Och just nu blommar jacarandaträden som kantar gatorna med samma prakt som de alltid gör under den här tiden av året.
Som om inget, ingenting skulle ha hänt.
Dagens musikvideo får bli en tur genom min hemstad. Välkommen att besöka oss.
Vi hörs i morrn…
Björn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar