fredag 1 maj 2020

RAPPORT OM LIVET UNDER DEN SPANSKA KARANTÄNEN. Dag 34

Dag 34 (Fredag 01-05-2020)


Jag har en vana, som jag ägnat mig åt sedan lång tid tillbaka. Det är något som jag gör varje kväll. Jag började med det här under en för mig svår tid. Jag hade precis fått besked om en allvarlig sjukdom, som jag hade drabbats av och som jag då påbörjade en tämligen aggressiv medicinsk behandling för att försöka mildra. Läkarna gav mig inget större hopp om ett totalt tillfrisknande, utan att jag fick förbereda mig på att behandlingen nog skulle få pågå livet ut.
Jag hade förstås svårt att acceptera läkarnas dom. Det är svårt för en som aldrig någonsin har varit riktigt sjuk. Och ännu svårare att bara sitta still och svälja den beska medicinen.
Så jag startade naturligtvis min egen rehabilitering vid sidan av den medicinska.

Min egen medicin fick bli lagom mild fysisk träning, meditation och kanske framförallt kontemplation över min egen situation vad gällde arbete, fritid, familj och mycket annat. Jag gav mig mer tid för sådant som kändes viktigt och mindre tid för sådant som kändes mindre viktigt. Dessutom la jag mig vinn om att försöka eliminera sådant som jag kände inte var bra för mig.
Efter bara två veckors medicinering överraskade jag mina läkare med att inte längre uppvisa något symptom alls på sjukdomen. Läkarna underströk dock betydelsen av att fortsätta med den medicinska behandlingen tiden ut, vilket innebar i första hand fyra månader med max dos och därefter en långsam nedtrappning tills ett helt år hade passerat och jag var nere på minimal dos.
När året var slut hade jag fortfarande inga symptom och det beslutades att jag helt skulle upphöra med medicinen för att se hur det skulle gå. Nu, tretton år senare, så är jag fortfarande symptomfri och friskförklarad.
Jag lämnade efter mig ett läkarteam, som väl fortfarande sitter och kliar sig i huvudet… Men frisk är jag. Och det tänker jag fortsätta med.

Nu var det ju det här med den gamla vanan. 
Jorå, jag har som sagt kvar den ännu. Den hjälpte mig igenom det första svåra året efter att jag fick min sjukdom. Den har hjälpt mig många gånger efter det också. Den hjälper mig fortfarande. Den hjälper mig under den här kaotiska tiden också. Den hjälper mig mot paniken i Coronavirusets spår. Den hjälper mig mot instängdheten under karantänens fångenskap. Den hjälper i alla fall mig, mot allting.
Saken är den att jag varje skymning, varje kväll kontemplerar en stjärna på himlavalvet. Det är en speciell stjärna, egentligen en planet, uppkallad efter kärlekens gudinna, Venus. Det är den stjärna som tänds först av alla stjärnor i skymningen och därefter den stjärna som under natten lyser starkare och klarare än alla andra stjärnor.
Det är aftonstjärnan - The evening star.
Du hittar den på västerhimlen, när solen gått till vila under horisonten. Den ger tröst när du ser den. Och lyssnar du riktigt noga, så hörs svaren på alla dina frågor…

Dagens musikvideo får stå som hyllning till ”min” stjärna. Njut av den och njut av känslan när stjärnan tänds i dagens skymning. Om du kan, gör det ikväll tillsammans med mig. Det vore häftigt.

Vi hörs i morrn…
Björn

2 kommentarer:

  1. Bra gjort, man ska lyssna på sitt inte. Fin vana du har och vilken vacker sång av Enya! 🤗

    SvaraRadera
  2. Bra gjort, man ska lyssna på sitt inte. Fin vana du har och vilken vacker sång av Enya! 🤗

    SvaraRadera