Dag 53 (Onsdag 20-05-2020)
”Jag minns…jag minns en gång för inte så länge sedan…”
Kanske är det så vi kommer att berätta om den här tiden som vi just nu genomlever om något eller några år. Eller kanske kommer vi i vissa avseenden att säga att ”jag minns inte ens hur det var…innan…den där tiden…”
Att den här vintern och våren kommer att leva kvar åtminstone inuti oss, tror jag står bortom alla tvivel. Det har helt enkelt varit för omvälvande och förvirrande för att det inte skulle göra det.
Vem vet vad och hur vi kommer att minnas. Kanske göms ändå allt som har hänt de senaste månaderna, och det som inte har hänt, bland de dunkla minnena. Blir något som vi måste påminnas om för att minnas i detalj.
Värre vore om vi i framtiden inte riktigt kan minnas hur det var innan allt det här hände. Allt det som vi tog för givet. Allt det som friheten gav oss. Alla fester. Hur det var att gå på en fotbolls- eller hockeymatch live. Hur det var att dansa sista dansen med någon som vi nyss hade mött på ett trångt dansgolv. Hur det var att skicka ungarna till skolan varje morgon. Hur det var att ligga på en solvarm strand bland andra soldyrkare och lyssna till musiken från närmsta strandbar. Hur det var att besöka en riktig spansk feria. Hur det var att trängas förhoppningsfull bland andra under en mellandagsrea. Hur det var när var och en hade en arbetsplats att gå till varje dag.
Listan kan göras hur lång som helst.
Jag tror att det är viktigt att vi av och till ibland stannar upp just för att minnas sådant som vi har uppskattat i livet. Trots allt så finns det mycket som vi har varit med om under livet som sannerligen är värt att ges en plats bland våra kristallklara minnen. Minnen ur våra liv och som har format oss till det som vi själva har valt.
Samtidigt hoppas jag att de tunga minnen vi har från den här svåra tiden blir och förblir en passus, till något som bara for förbi en gång…
Vi hörs i morrn…
Björn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar