Ett sjunkande skepp...

 NY RAPPORT FRÅN SPANIEN...

Strax innan Julen 2020...

Då är vi snart framme vid tiden då vi kommer att kunna sammanfatta ett år som gått igen. Just i år sammanfaller det med datumen då ordet CORONA påbörjade sin bana genom media och inte minst blev ett ord som vi lite till mans både hör och själva använder många gånger varje dag.

Corona…ja fy bövelen vad jag är trött på det ordet. Jag hoppas innerligt att det nya året, det som nu skymtar där någonstans bortom julen, för med sig att jag slipper både höra, läsa och själv använda det mer.

Själv har jag klarat mig från smittan helt och hållet, både under den första vågen i vintras och i våras och under den så kallade andra vågen nu under hösten. Faktum är att under det här året har jag varit friskare, till och med mycket friskare, än vad jag normalt kan förvänta mig. Inte en tillstymmelse till den allra banalaste förkylning ens. Ingenting. Inte ens lite huvudvärk. Det är jag naturligtvis oändligt tacksam för. De försiktighetsåtgärder som jag och min familj har vidtagit har uppenbart varit både tillräckliga och av godo. Och med tanke på den ringa smittspridning som just nu råder här i Marbella, så är det föga troligt att jag ens kommer i närheten av något virus. Senaste dygnet har det registrerats två (2) nya fall inom kommunen. Ställ det i relation till invånarantalet som ligger på dryga 140.000… Med andra ord borde det vara tämligen svårt just nu att bli smittad. Vi får innerligt hoppas att det fortsätter så.

Här i övriga Spanien fortsätter vi dock med tvånget att leva under restriktioner. I vissa fall förklarliga och förståeliga. I andra fall oförklarliga och därför naturligtvis oförståeliga. 

Och kanske är det just det som har kännetecknat den här tiden. Kasten mellan fakta och spekulationer, mellan sådant som varit ordentligt genomtänkt och sådant som har synts vara inget annat än ogenomtänkta hugskott. Vi har slängts mellan kloka råd kontra rena dumheterna. Fått den ena anvisningen efter den andra för att sedan anvisas det rakt motsatta.

Kanske är det inte ens så konstigt att det har blivit så. Paniken har ju minst sagt varit utbredd. Och livrädda beslutsfattare, som ju också är inget annat än vanligt folk, kommer otvivelaktigt, precis som vem som helst, att fatta många ogenomtänkta beslut.

Just nu har vi, som nämnts, en väldigt liten smittspridning här hos oss. Antalet tillfrisknade är mångfalt större än antalet nya smittade. Antalet som tyvärr avlider av sviterna av virussmittan sjunker ordentligt. Tillika antalet som läggs in på sjukhus. Antalet som behöver intensivvård blir allt mindre. Många patienter skrivs ut medan få läggs in på sjukhusen.  

        Allt det är vi tacksamma för. Allt borde vara frid och fröjd.

Men…tyvärr…

Samtidigt…sjunker ”skeppet”.

Det börjar på att bli tufft. Riktigt tufft för många. Små familjeföretag går omkull, andra förlorar jobben, enskilda näringsidkare, hantverkare och servicepersonal har fått sina möjligheter att idka sin verksamhet begränsad på grund av restriktioner gällande rörlighet och de tider då verksamheten får pågå. Affärer, restauranger, barer och andra verksamheter stängs och kommer förmodligen aldrig att öppna igen. Många, många fler än antalet döda, förlorar de liv som de ägnat hela livet år att själva bygga upp och kämpa för. Och i spåren av det riskerar förstås många att förlora sina hem, sina familjer….sitt allt.

Världen ställer nu sitt hopp till vaccinet. Så även här i Spanien. 

Själv ställer jag mitt hopp i första hand till förnuftet. Inget annat kommer att ta oss ur denna efterföljande kris som vi inte bara står inför utan i allra högsta grad just nu befinner oss mitt i.

Med det får det vara nog för den här gången. Jag lovar ingenting bestämt om när jag återkommer med en ny rapport och vill därför passa på tillfället att önska er alla en riktigt God Jul och Ett Gott Nytt År. (Vad gäller önskningar om ett gott slut på det här året, ber jag, just det här året, om att få instämma i spanjorernas - - - ”2020, Qué te den…” (Fritt översatt… 2020, Ta dig i ar..let…) 

Varma hälsningar från ett Spanien på väg ur en kris, men redan mitt i en annan…,

Björn