Ur mina omedvetna tomrums djup har fötts en längtan som nu,
när den fått liv av kärlek, likt en frigjord bubbla av luft ur havets botten, ostoppbart stiger mot medvetandets sköra yta. Fylld av liv, av själsligt liv,
kan den inte längre hindras från att växa sig stor,
men bräcklig.
Jag kan blott hoppas att den ej skall brista,
när den möter världen utanför.
© Björn Solum
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar