Ur "Det Vita Snäckskalet" - en roman av Björn Solum

”…Här i mörkret, när mitt inre känns gränslöst därför att inget annat finns, föds en tanke. Det är en tanke som bara kan försvaras här, där inget ont finns som inte samtidigt bär på gott. Det är blott här, i mörker och i tystnad, där själ och oändlig rymd är ett och samma, som både gott och ont, ljus och mörker, förmår samsas i sammanhang och ges en mening. Det är enkom här, där både tid och rymd är utan ände, utan slut och utan början, som fröet till en ny och annan verklighet kan få tid och rum att skapas, att gro och växa.   

Bortom medvetandets snäva lagar, låter jag hologrammet om en omvälvande storm få födas och ges liv. Med och i ett sken av ljus och färger berättas sedan det som förmår göra begripligt, även för mitt trånga medvetande, att ett plötsligt skifte av min värld och verklighet har skett.

- - - - -



Strax, ännu gömda bakom horisonten, nära platsen där jag utmattad lämnar min värld och mitt liv åt sitt öde, där jag ännu inget anar, än mindre begriper, tornar de svarta molnen, de som varslar om förgörande oväder, redan och oåterkalleligt ihop sig…”

© Björn Solum

Ett signerat exemplar av boken Det Vita Snäckskalet kan beställas här:

slappna-av.nu

STÖD DET FRIA FÖRFATTARSKAPET!

RAPPORT OM LIVET UNDER DEN SPANSKA KARANTÄNEN. Dag 16

Dag 16 (Måndag 13-04-2020 Annandag Påsk)

Här i Spanien är påsken över för i år. Här firar man nämligen inte Annandag Påsk. Från och med idag upphör också den totala nedfrysningen av ekonomin i landet. Det är meningen att medborgarna ska återvända till sina jobb i den mån det är möjligt. Så även jag. 

Detta innebär att jag från och med nu är tillgänglig för mina patienter. Dock måste jag lägga in ett par brasklappar. För det första förutsätts det att jag själv är helt frisk. Och jag garanterar härmed att om jag skulle känna av något som helst symptom som kan tyda på att jag skulle vara smittad, så är det min skyldighet att inte åka på jobb. En självklarhet naturligtvis. Men det innebär också att om någon av mina patienter skulle känna av något som skulle kunna vara Coronasmitta, så förutsätter jag att man i så fall meddelar mig detta och avbokar behandlingen.

Jag vill också klart deklarera att mitt behandlingsbord desinficeras noggrant både omedelbart före och omedelbart efter varje genomförd behandling. Tillika mina dyrbara händer förstås. Munskydd kommer också att användas under behandlingarna.

Säkerheten främst är vad som gäller alltså.

Förövrigt så fortsätter siffror och kurvor att sjunka. Helt enligt det förväntade. Antalet nya smittade under senaste dygnet nere på en ökning om 2,1% totalt för hela landet. Här i Andalusien är samma indikation nu nere på 1,8%. 

Det ser bra ut med andra ord. 

Förhoppningsvis börjar det minskade trycket på sjukvården att märkas, vilket ju har varit och är hela meningen med den här karantänen.

Idag regnar det igen hos oss. Värmen och solen är därför efterlängtad nu. Detta trots att jag är väl medveten om att snart, snarare än snart, så sitter de flesta av oss här nere och flåsar och klagar på värmen ändå.

Summa summarum av detta senaste dygn är att hoppet lever och växer. Jag tror och tycker fortfarande att den här världen är ”a wonderful world”.

Njut av dagens musikvideo.

Vi hörs i morrn…

Björn

RAPPORT OM LIVET UNDER DEN SPANSKA KARANTÄNEN. Dag 15

Dag 15 (Söndag 12-04-2020. Påskdagen)

Karantänen kommer att fortsätta under ytterligare minst två veckor. De följande två veckorna kommer vi dock att se en del lättnader i restriktionerna vad det gäller nedfrysningen av de ekonomiska aktiviteterna. Vilket kommer att innebära att de som kan ska återgå till arbetet. I princip innebär detta i sin tur att vi återgår till det tillstånd som vi hade för två veckor sedan. 
Ett väntat beslut och förhoppningsvis ett led i den nedtrappning av hela karantänen som vi alla hoppas ska inledas snart.

Vad det gäller siffror och kurvor så har det förstås förändrats en del sedan igår, med en ökning av antalet döda och så vidare. Tendensen är dock fortfarande att allt syns gå tillbaka i en förväntad takt. Hoppet lever även om svajet i siffror och kurvor tär litet på nerverna. 

Livet fortsätter alltså. Precis som det ska göra. Och som det försåvisst alltid gör. 

Allt som sker har ett ursprung. Ett skeende, om så bara ett ögonblick, övergår oupphörligt i ett annat i en aldrig sinande ström. Det som nyss var, har redan förändrats och förvandlats. Tiden, den syns vara ett evigt skeende och alltets historia, till följd därav, utan vare sig början eller slut.

En dag övergår den kris, det kaos som mänskligheten idag upplever i en berättelse om något som en gång hände. En berättelse som föddes under ett skeende, växte och utvecklades fram till sitt avslut, i sinom tid förvandlad till blott ett lösryckt fragment av alltets historia. Till något som hände bland oss som levde här en gång för länge sedan. En saga ur livet för dem som berättar och för dem som då lyssnar. 
Jag hoppas innerligt att de alla då ska finna att sagans hjärta var längtan, att drömmar var dess varma blod, tro dess enda sanning och att en törst, den efter en fortsättning, skänkte liv till alltets oändliga tidebok.

Framförallt hoppas jag att sagan berättar att vi alla då gestaltade en bättre värld att leva i. 

Dagens musikvideo, även om den är från länge sedan, känns aktuell än idag.

Vi hörs i morrn

Björn

RAPPORT OM LIVET UNDER DEN SPANSKA KARANTÄNEN. Dag 14

Dag 14 (Lördag 11-04-2020, Påskafton)

Siffror och kurvor visar nu på en klar avmattning vad gäller Coronavirusets framfart här i Spanien. Antalet nya sjukdomsfall sedan igår är klart lägre än antalet tillfrisknade under samma tid. 

Är vi då äntligen på allvar över den värsta toppen av den här krisen? 

Jag vill tro det. Och jag vill också tro att myndigheterna har förstånd att ta oss ur det här utan bakslag i form av nya utbrott. Vi kommer att få ge oss till tåls ytterligare ett tag. Men vet vi bara att vi är på väg åt rätt håll, så tror jag också att Spanien, som nation, kommer att klara av det här. 

Förhoppningsvis kommer vi alla att ha lärt oss något av det som har hänt också. Något som biter sig fast och blir en varaktig lärdom.

Påskafton idag. Och påskfirandet över hela Spanien är fortfarande lugnt och städat. I skrivande stund sitter jag och väntar på kvällens 5 minutersfest här i kvarteret. På samma vis som när en fånge i isoleringscell för allt i världen inte vill missa sin dagliga timme i rastgården, vill heller ingen här missa 8-slaget under kvällarna. Det är ju då som kontakten med resten av världen hålls vid liv. Det är bara några få minuters gemenskap, men oj vad det piggar upp.

Vi har fortfarande typiskt vårväder här i södra Spanien. Vilket betyder ostadigt väder. Det är ömsom sol och varmt och ömsom regn, blåst och kyla. Termometern åker jojo upp och ner och det vore skönt om det på den fronten kunde stabilisera sig litet mer. Inte minst för virusets skull. Virus trivs inget vidare när det är varmt nämligen. Och med litet ordentligt sydspanskt väder med sol och kortbyxväder, så kanske övergången från kris och karantän till framtidstro och frihet blir litet kortare. Vem vet. 

Själv längtar jag mer och mer efter stränder och inte minst efter havet. Jag bor bara fyra hundra meter från närmaste strand, men jag har inte sett vare sig soluppgången eller solnedgången över det vackra och lockande Medelhavet sedan länge nu. Jag får fortsätta att drömma om dessa stunder och när jag sluter mina ögon kan jag ju faktiskt både se och höra mitt hav. Underbart.

Så njut av min hyllning till havet under dagens musikvideo.

Vi hörs i morrn…

Björn

RAPPORT OM LIVET UNDER DEN SPANSKA KARANTÄNEN. Dag 13

Dag 13 (Fredag 10-04-2020 Långfredag)

Under påskhelgen har polisen nu ökat sina insatser vad gäller kontroller av bilar och dess förare och passagerare. På så sätt försöker man stoppa försöken att bryta karantänen för att ta sig ner hit till kusten för att fira påsk. Och tydligen är det fler än man kan ana som försöker. Böter på mellan 300 till 1000 Euros är vad man riskerar om man åker fast och inte kan motivera sitt resande. 

Själv har jag dock inga planer på något som helst resande under helgen. Det får bli en tur till mataffären i morgon och inget mer.

Jag hyser dock en del förhoppningar om att det under kommande vecka kan bli några, om än blygsamma. lättnader i kärantänsrestriktionerna. Vi får se hur det blir med det.

Helt klart är att alla kurvor och alla siffror tyder på att epidemin har bromsats upp och att vi nu kan ana de första tecknen på en början till dess slut. På många håll i landet är det nu fler som tillfrisknar än vad det är som insjuknar. Ett av dessa ställen är där jag själv bor, i provinsen Málaga. vi får hålla tummarna och hoppas att den tendensen håller i sig.

Påskhelg ja. Då ska det väl vara litet fest. 
Här i södra Spanien är påsken, vilken jag berättade om igår, en riktigt stor högtid. Tyvärr kom årets fest av sig redan långt innan den ens hade börjat. Det hindrar dock inte människor från att roa sig på egen hand. Idag i bostadsområdet där jag själv bor är det många som grillar på balkongerna. Man kan också höra en del sång och musik här och var. Hoppet lever ännu i alla fall.

Förövrigt går livet sin gilla gång. Ett koltrastpar som har min trädgårdstäppa som revir tycks nu vara klara med bobyggandet. Honan har jag knappt sett idag. Hon ligger troligtvis redan och ruvar på sina ägg. 

Idag har vi vackert solsken och i trädgårdar och planteringar skjuter växter, träd och buskar nya skott och nya blommor. Tack vara den ringa trafiken hörs fågelsången klinga överallt. 
Det är en vacker dag i en vacker värld. Månne bjuder just denna dag på en definitiv vändning vad det gäller coronavirusets spridning. 

Jag tror på det.

Dagens musikvideo har föreslagits av en god vän till mig - Christer ”Crille” Andersson - tidigare fotbolls- hockey- och bandystjärna i Älgarna från Härnösand, tillika driven jazzsaxofonist och en dansant herreman med hjärtat på det rätta stället. Tack för den Crille.

Lyssna, le och njut.

Vi hörs i morrn…

Björn

RAPPORT OM LIVET UNDER DEN SPANSKA KARANTÄNEN. Dag 12

Dag 12 (Torsdag 09-04-2020)

Idag är det Skärtorsdag. Sägs det. det märks i alla fall inte. Gatorna är tomma och det kommer inte att bli någon påskprocession genom Gamla Stan här i Marbella heller. Det brukar annars vara en stor begivenhet bland de spanska befolkningen. Folk går man ur huse och på gator och torg trängs människor i femdubbla led för att få en skymt av skådespelet.

Men i år blir det inget med det. Myndigheterna har ställt in allt sådant i Coronavirusets spår och anda. Befolkningen får vackert hitta på något annat att roa sig med under den här påskveckan.

Siffror och kurvor berättande om smittspridningen i landet har under de senast dagarna stigit något igen. Sedan igår har de dock åter sjunkit. Så det går forfarande åt rätt håll på den fronten. 

Myndigheterna har pratat om om att från och med måndag lätta något på restriktionerna. Vi får se hur det blir med det. Idag under en färd med bilen för att handla havregryn i svenskbutiken i Nueva Andalucia såg jag faktiskt inte en enda polisbil ute på vägarna. Och det är länge sedan, kan jag lova. Måhända har man släppt litet på bevakningen trots allt.

Som sagt var jag på besök i svenskbutiken idag. Svenskar är ett tåligt folkslag. De inrättar sig sannerligen efter förordningar och bestämmelser. I svenskbutiken får det just nu på grund av karantänbestämmelserna bara vistas tre (3) kunder samtidigt i butiken. När jag kom till butiken stod en kö om cirka tio hungriga kunder och väntade med stipulerade två meters avstånd mellan sig. Jag hörde inte en enda av dessa hungriga klaga eller gnälla. Inget bråk och och inga skandaler, bara lågmälda samtal och troget väntande på sin tur att frossa bland godsakerna i butiken.

Jag fick förstås, som sig bör, ställa mig sist i kön. Detta trots att jag bara skulle ha två ynka paket med havregryn med mig därifrån. Det tog mig nästan fyrtio minuter innan det blev min tur. Men vad gör man inte för det traditionella kvällsmålet bestående av en väl tilltagen portion havregrynsgröt. Nu har jag i alla fall tillräckligt med gryn för åtminstone en månad framåt. Så jag lär överleva.

Med det får det räcka med rapportering för idag.

Lyssna på dagens musikvideo. Och skratta gärna med, om du vill. Om inte åt annat så åt min kvällsgrötsdiet. Något som jag för övrigt har med mig sen barnåren. Jag har lagat gröt till mig själv varje kväll sedan jag var i 7 års åldern. (Det är för övrigt därför som jag har ”råg” i ryggen. Så det så.)

Vi hörs i morrn…

Björn

RAPPORT OM LIVET UNDER DEN SPANSKA KARANTÄNEN. (Dag 11)

Dag 11 (Onsdag 08-04-2020)

Jag kan inte låta bli, vill heller inte låta bli. 

Just idag kan jag inte låta bli att låta tankarna sväva tillbaka till hur livet var innan den här karantänen försatte mitt och alla andras liv och leverne på sparlåga. Till tiden innan mitt liv beskars på sådana självklarheter som att kunna röra mig fritt praktiskt taget var helst jag ville, som att kunna gå in i vilken affär jag ville och handla det jag ville eller behövde, som att kunna roa mig med vad helst jag behagade, som att kunna träffa vem jag ville och var jag ville, som att göra nya bekantskaper bland okända, som att jobba med vad jag ville och var jag ville, som att resa vart jag ville…och så vidare…och så vidare.

Det var ett liv som fylldes med glädjeämnen, illusioner och frihet. Det fanns förvisso också besvikelser, sorger och bedrövelser, men det mest påtagliga var ändå möjligheten att känna den där frihetens ljuva sötma. Den glädje och de illusioner som den gav möjlihet till. 

Jag var fri och levde min frihet tillsammans med andra fria.

Men det slår mig plötsligt, och det slår mig hårt, träffar mig som en örfil från ingenstans. 

Nu, nästan fyra veckor in i ett undantagstillstånd, minns jag knappt hur det var, hur det kändes - DÅ.

Hemska tanke - har jag då redan anpassat mig till ett liv under andras kontroll av mina aktiviteter och rörelser? Till ett liv i fångenskap? Har jag redan accepterat ett liv förutan vardaglig frihet? Har jag accepterat ett liv där allt förefaller handla om att bara hålla sig vid liv?

Mycket står på spel just nu. Ännu är det många som smittas av detta förbannade virus, ännu många som kommer att dö av sviterna efter att ha smittats. Självfallet måste vi alla dra vårt strå till stacken för att följderna av denna farsot ska bli så milda som möjligt.

Men jag tycker också att vi ska slå vakt om vår frihet. Det vi kan göra idag och varje dag så länge karantänen varar. är att påminna oss själva om hur det var…innan. Och inte minst, ge oss själva ett löfte om att vi alla snart ska vara tillbaka…i glädjen som friheten ger oss.

Låt därför inte sviterna av ett ynka virus göra att din frihet går om intet genom att minnet av den faller ner i glömskans djupa brunn.

Håll din känsla för friheten levande.

Låt dagens musikvideo påminna dig om hur det var…då...innan!

Lyssna och njut.

Vi hörs i morrn…

Björn