RAPPORT OM LIVET UNDER DEN SPANSKA KARANTÄNEN. (Dag 11)

Dag 11 (Onsdag 08-04-2020)

Jag kan inte låta bli, vill heller inte låta bli. 

Just idag kan jag inte låta bli att låta tankarna sväva tillbaka till hur livet var innan den här karantänen försatte mitt och alla andras liv och leverne på sparlåga. Till tiden innan mitt liv beskars på sådana självklarheter som att kunna röra mig fritt praktiskt taget var helst jag ville, som att kunna gå in i vilken affär jag ville och handla det jag ville eller behövde, som att kunna roa mig med vad helst jag behagade, som att kunna träffa vem jag ville och var jag ville, som att göra nya bekantskaper bland okända, som att jobba med vad jag ville och var jag ville, som att resa vart jag ville…och så vidare…och så vidare.

Det var ett liv som fylldes med glädjeämnen, illusioner och frihet. Det fanns förvisso också besvikelser, sorger och bedrövelser, men det mest påtagliga var ändå möjligheten att känna den där frihetens ljuva sötma. Den glädje och de illusioner som den gav möjlihet till. 

Jag var fri och levde min frihet tillsammans med andra fria.

Men det slår mig plötsligt, och det slår mig hårt, träffar mig som en örfil från ingenstans. 

Nu, nästan fyra veckor in i ett undantagstillstånd, minns jag knappt hur det var, hur det kändes - DÅ.

Hemska tanke - har jag då redan anpassat mig till ett liv under andras kontroll av mina aktiviteter och rörelser? Till ett liv i fångenskap? Har jag redan accepterat ett liv förutan vardaglig frihet? Har jag accepterat ett liv där allt förefaller handla om att bara hålla sig vid liv?

Mycket står på spel just nu. Ännu är det många som smittas av detta förbannade virus, ännu många som kommer att dö av sviterna efter att ha smittats. Självfallet måste vi alla dra vårt strå till stacken för att följderna av denna farsot ska bli så milda som möjligt.

Men jag tycker också att vi ska slå vakt om vår frihet. Det vi kan göra idag och varje dag så länge karantänen varar. är att påminna oss själva om hur det var…innan. Och inte minst, ge oss själva ett löfte om att vi alla snart ska vara tillbaka…i glädjen som friheten ger oss.

Låt därför inte sviterna av ett ynka virus göra att din frihet går om intet genom att minnet av den faller ner i glömskans djupa brunn.

Håll din känsla för friheten levande.

Låt dagens musikvideo påminna dig om hur det var…då...innan!

Lyssna och njut.

Vi hörs i morrn…

Björn