Dag 32 (Onsdag 29-04-2020)
Under gårdagen redogjorde regeringschefen för hur det är tänkt att nedtrappningen av karantänen ska gå till. Det kommer att bli en försiktig väg framåt. Man räknar med en period om åtta veckor räknat från och med den andra maj innan vi är tillbaka i en, som man uttrycker det, ”ny normalitet”. Exakt vad man menar med en ”ny normalitet” står naturligtvis skrivet i stjärnorna. Vi lär få räkna med vissa inskränkningar även då. Och tills en verksam botekur eller ett vaccin har tagits fram, är det nog bäst att inte ha alltför stora förväntningar.
Till dess får vi vara nöjda med vad livet kan bjuda på.
Och vad annat kan vi göra. Paniken världen runt har spridit sig fortare än viruset självt. I stora delar av det här landet finns praktiskt taget ingen smitta längre. Och varmare och varmare blir det också, vilket borde innebära att viruset både försvagas och dör. Ändå är folk och myndigheter livrädda. Spekulationer om hur viruset kan mutera, smittan blossa upp igen och om hur en andra våg skulle kunna se ut tycks fortfarande vara ”hot stuff” på nyhetsredaktionerna världen över. Min fråga är; är det inte dags att sluta skrämmas snart…?
Vi vill alla leva. Och vi vill leva utan att vara rädda hela tiden. Vi vill ta livet som det kommer och med tillförsikt. Vi vill känna att vi i frihet kan njuta av de glädjeämnen som trots allt finns runt oss. Vi vill kunna leva tillsammans utan att gömma ansiktet bakom masker och dessutom titta bort och glida undan för att hålla avstånd när vi möter en annan människa på trottoaren. Och som jag skrev om igår…vi vill kunna hälsa och kramas igen, skapa kontakter, odla vänskap och kärlek till andra.
Den tiden kommer väl så småningom. Tills dess kanske du kan ta emot de livsråd som du får under dagens musikvideo. Han är klok han, Baloo. Men så är han en björn också…
Var nöjd med allt som livet ger....
Vi hörs i morrn…
Björn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar