Dag 31 (Tisdag 28-04-2020)
Jag har förstått och accepterat de regler om ”social distansering” som kaoset, förvirringen och karantänen har påbjudit. Jag förstår att i den uppkomna situationen har det varit nödvändigt att försöka hålla människor på avstånd från varandra på grund av smittoriskerna. Jag kan stå ut med denna regel, även om det många gånger känns onaturligt att hälsa på en medmänniska och kanske till och med på en god vän utan den där vanliga handskakningen, klappen på axeln, kramen och kanske även de kindpussar som är sed och bruk här i Spanien. Det skrämmer mig faktiskt litet grand att dessa artighetsbetygelser och förtroendeskapande sätt att hälsa människor emellan nu, efter bara några veckor av karantän och distansering, tycks nästan bortglömda. Frågan jag ställer mig är; kommer denna sed nu att försvinna helt…?
Saken är ju också den, att den som, medan allt ”var som vanligt", avstod från att hälsa enligt seder och bruk betraktades med ett, om inte ansenligt så åtminstone ett visst mått av misstänksamhet. En handskakning två personer emellan bryter ju trots allt distansen människor emellan, sköldarna, skalen som de flesta bär på löses upp litet grand och man törs närma sig den man hälsat på med litet mer förtroende. Klappar, kramar och kyssar i vissa fall kanske ännu mer.
Själv tycker jag att vi ska vara rädda om våra hälsningsseder. För mycket distansering människor emellan är helt enkelt inte bra för gemenskapen. Samarbetet och samlevnaden för allas vårt väl blir till sist lidande. Ännu mera ensamhet och isolering väntar runt hörnet.
Jag väljer av den anledningen att här utlova att, när det här Coronaviruset förpassats längst ner i de svåra minnenas mörka brunn, så kommer alla jag känner, alla som känner mig och alla som korsar min väg och som vill lära känna mig, att få möta mig med alla former av hälsningar som vederbörande önskar. Är det så en isbrytande handskakning, en vänskaplig klapp på axeln, en varm och innerlig kram eller till och med en eller flera pussar eller kyssar. Ni kommer att få det. Sanna mina ord.
Jag längtar efter att möta er alla. På det viset.
I dagens musikvideo så bjuds det på en vacker sång om ensamhet. Även om du inte förstår orden, så kan du säkert ändå njuta av den vackra sången och bilderna.
Vi hörs i morrn…
Björn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar