Här i Spanien går livet vidare. På ett sätt förefaller befolkningen här mer och mer ha anpassat sig till läget. Själv var jag ute och körde på vägarna idag då jag hade ett viktigt ärende att uträtta och jag måste säga att vad jag möter är mycket få bilar. Färre än vad jag räknade med. Alla jag talar med säger i princip samma sak - man är trött på karantänen och vill få ett slut på isolering och stiltje. Samtidigt tycks man ha resignerat inför tvånget. De allra flesta tycks ha vant sig med ordningen. Folk står tysta och stilla och på stipulerat avstånd till och med i kön för att få gå in i mataffärerna. Nästan alla flåsar bakom munskydd och tar på sig de handskar som affärerna delar ut. Ingen knorrar. Alla plockar sina varor utan att tränga sig på den som eventuellt också ska ha samma sorts varor.
Kanske beror lugnet och tålmodigheten på att folk i alla fall inte har något annat att skynda till.
Väldigt många här i Spanien har blivit hemförlovade från sina jobb. Alla arbeten förutom de allra viktigaste för samhällsfunktionerna har av tvång lagts ner. För många väntar en oviss framtid. Många företag, speciellt de små riskerar att gå omkull. Regeringen lovar frikostiga stöd, men de flesta litar inte på de löftena.
Istället går många sysslolösa hemma i sina bostäder, ofta betalda med dyra lån. Det är förstås få glädjeämnen för många och kanske är det förklaringen till mångas stillsamma och resignerade beteenden i affären. Det är ju praktiskt taget den enda stunden under dagen som det ”händer nåt”.
Jag har berättat det tidigare, men en stor daglig händelse för många är ”festen” som drar igång precis klockan 8 varje kväll. Vardagar som helgdagar. Den varar bara några korta minuter, men har blivit en viktig hållpunkt för många. Det är nämligen då som man får chansen att ge sig tillkänna, att visa att man fortfarande är OK och forfarande lever.
Musiken som spelas under ”festen” är den samma varje kväll. Många tar tillfället i akt och dansar och sjunger med. När musiken tystnat ekar applådåskorna mellan husväggarna under flera minuter. Faktiskt en ganska speciell upplevelse, kan jag lova. Helt plötsligt blir det nämligen liv i kvarteret. Och det är faktiskt riktigt upplyftande om man, som vi, tvingats vara hemma ännu en hel dag.
Idag kan du få vara med på ”festen” om du vill. Dagens musikvideo innehåller nämligen den sång som alltid spelas. Sången heter Resistiré och det kan enklast översättas med - ”Jag kommer att stå emot”.
Med det så avslutar jag dagens rapport.
Vi ses i morrn…
Björn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar