Dag 20 (Fredag 17-04-2020)
Dagarna går. De gör faktiskt det. Jag kan inte låta bli att undra - vart tog alla dessa dagar vägen?
De löper, dagarna. Och kan förstås inte göra så mycket mer. De är ganska innehållslösa. Innehåller mest en tom väntan på något, på något odefinierat, på att allt ska bli bra igen. Eller vad som helst. Men något. Hållpunkten för dagen är när klockan slår åtta om kvällen. Då det är dags för fest. Förvisso en kort fest. Men ändå en fest.
Det är åtminstone vad de flesta i grannskapet väntar mest hela dagen efter.
Jag skulle kunna berätta mycket om det spanska folklynnet. Jag skulle kunna berätta både bra och mindre bra saker, men jag väljer något i det spanska lynnet som jag verkligen både beundrar och än idag, efter snart trettiotre år i det här landet, förvånas över. Deras förmåga att ställa om från blodigt allvar, snudd på depression, till fest, sång och dans på kortare tid än vad det tar för en hederligt arbetande svensk att vända på en hand. Till skillnad från vad man kanske är van vid från Sverige, där fest, för att uppstå, i allmänhet behöver åtminstone en hederlig arbetsvecka och en fredagskväll för att smaka av brännvinet, innan den riktiga festen kan komma igång någon gång framåt lördagskvällen, så går spanjoren (och spanjorskan) från dysterhet till uppsluppen festyra i en handvändning. Allt som behövs är litet musik med mycket volym och latinska rytmer, så är sången och dansen och inte minst skratten igång redan innan den första takten i melodin hunnit övergå till nästa. Är det så karantän eller inte i landet.
Inte undra på att balkongerna fylls av festlystna varje kväll prick klockan åtta.
Jag har redan bjudit er på ett smakprov från festen här i kvarteret. (se rapporten från dag 10). De senaste dagarna spelas även en andra låt i högtalarna till alla festsugna grannars ystra belåtenhet.
Ni får själva föreställa er hur det ser ut när alla gubbar och kärringar på balkongerna sätter igång och schejkar loss. Jag och min fru inräknade…
Njut du också av dagens musikvideo.
Vi hörs i morrn…
Björn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar