Dag 4 (Onsdag 1-4-2020)
Dag 4 (Onsdag 01-05-2020)
Första april. Tid för aprilskämt…?
Inte här i Spanien i alla fall. Det mesta i den vägen skulle kännas malplacerat, dumt och till och med kanske ansvarslöst.
Allvaret tynger med andra ord. Det finns runt oss, med oss, i oss. Än förefaller ”Den store Hjälten”, han eller hon som ska kliva fram och rädda Världen, dröja.
Sedan igår fortsätter antalet bekräftat smittade att öka och Spanien har nu över 100.000 bekräftat smittade. Ökningen här i Andalusien har sedan igår ökat med 9,5%, vilket ligger strax över riksgenomsnittet. Ökningarna dag för dag ligger dock ungefär på samma nivå dag efter dag nu, vilket förhoppningsvis innebär att kurvorna snart kan börja på att vända neråt.
Att tvingas sitta still i eget bo, att inte kunna röra sig fritt, att inte kunna uträtta sitt värv, sin uppgift, att inte kunna göra mer åt situationen än att just sitta still tär på tålamodet. Att inte veta - när det ska upphöra, när man kan känna sig fri igen, när man kan fortsätta framåt - tär på krafterna. Det är lätt hänt att bara se problem, besvärligheter, tråkigheter…
Idag skiner solen igen åtminstone. Om än inte från en molnfri himmel, så värmer den. Lättar litet på trycket.
Dagarna rinner i alla fall iväg. Onsdag redan.
Jag försöker använda dagarna till att få litet fart på mitt eget skrivande och det blir i alla fall en del gjort där. De här rapporterna är en del av det. Men jag har också fått upp farten litet när det gäller mitt senaste bokprojekt ”Vargen”. Förhoppningsvis innebär den här karantänen att boken får en ordentlig skjuts framåt. Vi får se. Boken handlar ju om att tillåta sig att fortsätta framåt, driven av den längtan som brinner så starkt i bröstet. Den handlar också om frihet. Tillika om beslutsamhet, att aldrig låta sig hindras av ens...något. Och alla dessa känslor är det ju faktiskt ganska lätt att relatera till här i isoleringen.
Kanske är hela den här historien en del i något annat. Kanske är det Jorden, Universum, det som vi alla är en del av, som genom den här ”käftsmällen” försöker framtvinga en nödvändig förändring bland oss som befolkar den här planeten. Vad i så fall denna förändring skulle innebära kan jag förstås inte ge något svar på. Att något kommer att förändrats inom oss alla efter att vi vaknat efter den här mardrömmen tror jag att alla kan skriva under på.
Det enda jag just för tillfället vet helt säkert är jag, just jag, trivs bäst i öppna landskap, där jag är fri att gå vart helst jag vill.
Vi hörs i morrn..,
Björn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar