Dag 24 (Tisdag 21-04-2020)
I gårdagens rapport skrev jag om att myntet alltid har två sidor, även under karantänen i Corona-tider. Karantänen hindrar oss från att begå handlingar som vi normalt ser på som normala, självklara och livsviktiga. Men karantänen frigör samtidigt tid och möjligheter att begå mer av annat som det annars vare sig finns tid eller möjlighet till. Idag tänker jag spinna vidare längs samma tråd.
Jag bor i ett hus längs med den spanska solkusten, ganska nära havet och nära ännu oexploaterade naturområden där korkekar, Johannesbrödsträd, vildrosbuskar och Medelhavsfuror växer fritt och vilt. Det är naturligt att ett sådant område också bebos av vilda djur som strövar fritt i naturen.
Mitt hus ligger också nära en ofta mycket trafikerad motorled. Bruset därifrån är under normala omständigheter närmast konstant under dygnet och i varje fall åtminstone det klart dominerande ljudet jag hör när jag sitter ute i min lilla trädgård.
Bland träden här runt omkring lever fåglar av alla de sorter. Och vore det inte för bruset och oljudet från den närliggande vägen så skulle luften vara full av fågelsång.
På grund av karantänen och dess restriktioner så har trafiken längs denna nämnda väg reducerats så till den milda grad att vissa tider under dygnet så är nu istället etern fylld av drillande fågelsång.
Det är tyst, men ändå inte. För där i tystnaden hörs de ljud som hör till tytnaden. Fågelsång, vindens prassel bland träd och buskar, syrsornas knarr, katters mjuka jamanden, en hunds skall någonstans i fjärran och till och med havets brus när vågorna slår mot stränderna.
De är tystnadens alla ljud.
De som bara hörs när allt annat har stannat.
Dagens musikvideo innehåller inga fågelläten. Däremot är det en vacker sång om just tystnadens ljud. The sound of silence.
Vi hörs i morrn…
Björn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar