Dag 26 (Torsdag 23-04-2020)
Siffror och kurvor fortsätter att gå litet upp och ned, vilket naturligtvis är väntat. Tendensen är fortfarande tydligt nedåtgående, vilket håller hoppet, det om att det här snart ändå är över, vid liv.
Coronaviruset liv är väl precis som allt annat liv. Det föds vid en tidpunkt. Det lever över en tid. Och det dör ut och försvinner när det så är dags. Hotet från viruset blir blott en ynka passus i vår världs oändliga historia. Till något som fanns en tid men med år som gått, har förvandlats till ett borttynande minne bland andra.
Kampen, den där inre kampen, som jag som genomlever den här tiden med kaos, förvirring och frihetsberövande, och som jag just nu håller ständigt närvarande i mitt medvetande, börjar på att kännas meningslös.
Och kanske är det ett friskhetstecken.
Kanske är ändå det enda, och det bästa, jag kan och bör göra är att ge upp den kampen och istället låta mina sinnen vila i tro, hopp och kärlek. I tron på att allt slutar väl. I hopp om att det trots allt visar sig att det fanns en mening med det här kaoset. Och, inte minst, i odlandet av min kärlek till livet och världen som jag lever i.
För vad kan jag annars göra?
Jag har kanske kommit till den punkt där jag, som inte styr och ställer över land och riken, helt enkelt måste överlämna mig villkorslöst till vad de styrande bestämmer och istället själv helt och hållet koncentrera mig på att vårda mina visioner om en allt bättre värld.
Trots allt så är det ju på det viset som vi alla, vi som utgör den stora massan, håller ljuset vid liv och vattnet fritt strömmande under sin länga väg tillbaka till havet där allt kan få börja på nytt.
Kanske kan även du här och nu ge upp din egen inre kamp och istället bara låta dig själv njuta av dagens musikvideo. Din vackra värld finns fortfarande. Lita på det.
Det gäller bara försöka "se" den.
Vi hörs i morrn…
Björn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar